Vilda barn är lyckliga barn?

Ossian och jag, vi spenderar mycket tid i skogen så här års. Varje helg minst flanerar vi omkring de sjuttielva sjöar som finns här där vi bor och letar kottar, blommor och leker med vatten. Det är så fantastiskt sätt att njuta av livet på och Ossian blir helt vild och leker högljutt, som om han vore född i en skog, precis som sin pappa. Ossian hoppar gärna ner i bäckarna, petar in gräs i min näsa (ypperlig plats för gräs tydligen), tar av sig byxor, blöjor och skor och springer med rumpan bar. Vild och lycklig, så skulle jag vilja beskriva honom och så vill jag att han ska vara.

Detta får mig att undra om inte barn som får utlopp för sin energi, sin kreativitet, sina känslor, ja sin vildhet, om de inte är mycket lyckligare än barn i den betongdjungel jag växte upp i (även om min familj i sig var friluftsnissar var många av de barn jag lekte med väldiga olyckliga. Och de var aldrig ute i skogen). Nu gissar jag ju bara, men det känns som det finns en skillnad däri.

Nu ska jag inte spekulerar i andra personers föräldraskap men det jag tror är nyckeln till min uppfostran av Ossian är lyhördhet. Han älskar att vara ute, det har han gjort sedan han var bebis, så vi är ute så mycket vi bara kan. Men även att jag försöker ta till mig och inte håller på och kör över honom stup i kvarten. Jag har hört vissa säga att jag inte ska förklara en massa för min son då han ändå inte förstår vad jag menar, men jag upplever att det är helt precis tvärtom. Ju mer jag förklarar och ju mer jag lyssnar desto mer viljestark och glad blir han. En till sak som jag tänker på ofta är att inte försöka utöva adultism över honom, utan erkänna han som människa och inte som en förlängning av mig själv. Jag backar ofta undan från ett beslut, eller en lek och tänker “Jaha, okej om han nu vill fylla skorna med sand/stoppa kottar i öronen/gå iväg från mig” så låter jag honom göra det. Oftast när han går iväg så kommer han ändå tillbaka efter 30 sekunder för att kolla att jag är kvar. Vilket jag alltid är, han måste ju kunna lita på mig. Och stoppa kottar i öronen och sand i skorna är ju bara kul, en del av upptäckarlusten där han får se vad som händer när han gör si eller så.

Tyvärr är detta något som inte ens hans förskolelärare håller med mig om. Jag kan tex ta upp en diskussion vi hade häromdagen då de frågade varför han inte hade skor på sig. Nu var det 14 plusgrader och jag tänkte att om han fryser om fötterna säger han väl till. Det är ju hans kropp, han borde väl veta bäst själv. Och detta nämnde jag för förskoleläraren. Döm inte om min förvåning då de sa till Ossian att han borde lyssna på mamma och ta på sig skorna. Det känns som att min syn på föräldraskap är inte godkänd, och det gör mig väldigt, väldigt ledsen.

Då är det ju tur att vi i vart fall har skogarna, kottarna och myrstackarna. Vi har fåglarna, sand i skorna, barfotadans, hopp i iskalla bäckar och tusen och en blommor. Vi har även kramar, upptäckarlust, självkänsla och kännedom om sin egen kropp. Vi har respekt för varandra som mamma och som son. Vi har en kärlek som skiter i godkännande av ens föräldraskap. Och det, det är inte kattskit!

6 comments

  1. Kan inte annat än gratulera ditt barn till att ha fått en så klok mamma som ger sitt barn tid att utvecklas i samklang med naturen & moder jords rytm. Vad kan vara viktigare i livets början än att få använda alla sina sinnen:
    Syn
    hörsel
    doft
    känsel
    Smak
    ….och var gör ett barn det bäst, om inte i skog & mark.
    Jag är själv en farmor med ett nu 3- årigt barnbarn och har alltid , även under min sons uppväxt varit en anhängare av att alla sinnen , nämnda ovan, måste gå hand i hand och fördelas jämt sinsemellan och inte som oftast är fallet att endast ett fåtal sinnen , såsom syn & hörsel, prioriteras.
    Jämt utvecklade sinnen ger chans till en framtida “hel” människa i vuxen ålder är min absoluta övertygelse.
    Känselsinnet är i nutid digital ålder sätt på undantag , vilket även betongbarn erfarit tidigare i betongområden.
    När jag är med mitt barnbarn undviker jag city och promenerar hellre i skog & mark, där vi luktar, känner på och ibland smakar på det som finns där och visst går det att smaka på en grankotte likväl som på ett blåbär.

    Vi känner med fötter & händer om ngt sticker eller känns mjukt som mossa, sand & gräs.
    Vi doftar på granen, blommorna & bladen, talar om ditten & datten längs med stråket vi går.
    Vi utvecklas, med alla sinnen i behåll, tillsammans….precis som du & din son tycks göra.

    1. Åh tack så väldigt mycket för din fina kommentar. Ja vi försöker vara utomhus så mycket vi bara kan. Jag försöker lära honom odla, namn på fåglarna, blommor och träd, hur det känns att bada på våren och sommaren. Att precis som du skriver uppleva allt med hela kroppen. Idag har min son upptäckt månen. Det var så roligt att höra han säga att det fanns en boll på himmelen.🙂

  2. Ut i skogen – är svaret på nästan allt i vår familj också http://slowfamiljen.blogspot.se/2014/08/ut-i-skogen-ska-vi-ga.html
    Jag tycker din föräldrafilosofi är väldigt fin. Så klart finns det tillfällen när vi vuxna måste bestämma men varför utöva sin makt när det inte behövs? Jesper Juul har uttryckt det så bra att typ Om du behöver frånta barnet sin självständighet får du ta att att de blir arga. Och att ursäkten “vi har inte tid” inte duger, då får du skaffa mera tid.
    Fast vi hamnar så klart också i stressiga mornar där vi tillslut behöver hålla fast barnen och sätta på dem skorna. Fast det är tack och lov sällan och om det blir stressigt går det ofta att, som du gör, tydligt berätta att de nu behöver hjälpa till med att snabbt klä på sig så vi inte ska komma för sent till föris. till exemepl.

    1. Jag gillar också Jesper Juul väldigt mycket, Men det som fick upp mina ögon för föräldraskapet var boken Trygga barn och trygga föräldrar av Cecilia Moen. Var gudasänd när Ossian föddes

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s