Jag är inte någons Lillflicka längre

Dåliga nyheter igen. Magsjuka som inte ger med sig, strul i mitt förhållande med Adam, missfall och på det har två äldre släktingar dött. Gammelfaster som tog hand om mig och hjälpte min 17-åriga mamma med en nyfödd för cirka 24 år sedan. Jag minns henne, eller tror att jag minns men barnminnen är ju så opålitliga. Grått hår, skratt och ett tvåfärgat hus, det är vad mina minnen säger mig i vartfall. Hon som levde i ett kärleksfullt förhållande som varade från tonåren, en riktig vacker historia som aldrig tog slut. En av de snällaste enligt min mamma, min morfars syster, Ampi. Hon som envisades med att jag skulle bli känd som Madde när jag blev stor, och inte Madeleine. Ampi, du fick rätt, även fast jag kämpar med näbbar och klor emot.

Och Folke. Som var som en morfar för mamma. Gammelmorfar för mig. Jag kallade honom dock alltid Folke, och han kallade alltid mig Lillflickan. Det spelade ingen roll hur gammal jag var. Jag var alltid Lillflickan. Han minns jag tydligare, han var alltid gammal, uråldrig och stark. Gav kramar så hårda att skelettet knakade. Bröt alltid på finska, och lämnade aldrig Teurajärvi, utan bodde där fram till sin död. Jag trodde att han var odödlig, han kunde ju inte dö utan skulle alltid leva. Nu är han död. Sista gången jag träffade honom var på min morbror Pers begravning. Åh, vad jag önskade att sista gången vi träffades inte var på en så sorglig tillställning.

Nu är jag inte någons Lillflicka längre. Mina äldsta släktingar försvinner en efter en. En ny tid tar vid, utan de gamla. Men det är ändå alltid så sorgligt att någon som varit där i ens hela liv, inte är där längre.

Per, vars namn Ossian fick ärva, Folke, Ampi. Jag kommer sakna er alla tre i evig tid.

Nu ska jag åka till kyrkan och tända ljus för er.

 

7 comments

  1. Usch vad kämpigt du verkar ha det😦 Hoppas verkligen att det blir bättre snart! Något som hjälpt mig när jag mått väldigt dåligt är andningsövningar. Dom hjälper en att stanna i nuet. Sök på youtube på andningsankaret och kroppscanning. Hittar du dom inte så säg till så skickar jag dom till dig! Något som också är bra är att handla dvitamin, bvitamin och magnesium på hälsokosten (inte apoteket!!). När man mår dåligt behöver man fylla på med dom!

    Kram!
    Tack för din fina kommentar på min blogg!
    //Linnéa

    1. Tack för dina tips. Jag kollade in andningsankaret och den funkade verkligen. Jag ska be min man att köpa hem vitaminerna, vill så gärna må bra nu, då min hälsa blir så påverkad av allt dåligt som händer runt omkring. Tack!

      1. Min terapeut rekomenderar att man kör andningsankaret på morgonen, efter alla morgonbestyr eller när man kan få tid att vara ifred. Kroppsscanningen är bra innan man lägger sig (hittade du den?). Men det som är så bra är att man kan använda detta var och när som helst! Det man skall fokusera på när man mår dåligt är att vara i nuet. Så öva på, det blir bättre! Å framför allt. Var snäll mot dig själv hela tiden!!

  2. Så mycket tråkigheter på en gång😦 Visst känns det märkligt när någon plötligt är borta. Jag funderade inte så mycket på döden när jag växte upp, när äldre släktingar gick bort känndes det som en naturlig gång. Nu i vuxen ålder funderar jag mer över livets förgänglighet.

    1. Jag hade turen att det aldrig inträffade några dödsfall när jag växte upp. Eller tur och tur, det har väl gjort att jag har svårt att hantera det, jag vet ju logiskt sätt att det är naturligt men tanken på att jag aldrig mer får träffa dem, att de finns färre som älskar mig, det är tufft.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s