I en annan tid

20130811_161610

Jag är mitt uppe i allt just nu. Mitt uppe i flytt, mitt uppe i skolarbete ,mitt uppe i politiken, mitt uppe i konferensplanering, städning, skörd, virkning och att vara förälder. Det känns skönt att vara inne i svängen igen, att få komma igång och grabba tag i saker och ting. Satsa återigen på politiken som gör mig så himla glad, efter ett år av mammaledighet. Känna att varje gång jag håller ett möte, skriver ett inlägg eller skickar iväg en motion att jag gör skillnad. Att få se de små frön jag har grott (både mänskliga sådana och växtliga diton) växa upp och blomstra. Att få pyssla och städa. Skapa saker. Allt det här ger både njutning och tillfredsställese , och jag känner mig just nu lycklig. Å andra sidan är jag så himla trött. Jag som trodde sommaren skulle ge mig tonvis med energi. Nu sover jag istället som en tonåring. Stupar i säng vid tolvtiden på kvällen, och sen upp igen klockan 6, då Ossian vaknar.
20130811_162116

Då minns jag istället en annan tid. En sommar som verkade utan slut. Som nyheterna skrev om som den torraste, men som jag minns som regnig och grön. Det var kanske de bra dagarna som var regniga, och jag har förträngt de dödligt varma. Även om en liten fågel i bakhuvudet viskar om otaliga hinkar med vatten som hälldes ut över trädgårdslandet. En gång gick vi i det varma regnet till Domarringen och offerplatsen. Nu är den en idrottsparken, men fortfarande finns det tecken på tider som var. En annan tid. Väl på plats ville Ossian ner på marken. Jag lärde han att klättra på blöta stenar. Försiktig, försiktig måste man vara. Ådi ägnade sig åt att gräva, ett stort hål som vi fick fylla igen. Adam log och tog bilder. En massa bilder.

20130811_162018

Just där och då insåg jag förvånat att jag var lycklig. Det är inte ofta jag har känt det, men nu mådde jag bra, bättre än bra. Var bara tvungen att ta ett glädjeskutt för det, för lyckan. När jag nu tänker tillbaka på det förundras jag över att jag kunde vara lycklig i ett sådant lugnt ögonblick, då vi inte behövde göra något speciellt. Och jag förundras över att jag mitt i allt det hektiska som är mitt liv nu kan känna samma känsla. Med det här bakom mig kan jag klara av allt. Och det är inte dåligt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s