Our first anniversery

Today is Adam’s and mine first annivesery and I could not be more happy. We’ve actually lasted a year, with culture clashes, moody pregnant symptoms (like crying because Bambi’s mother died, and I had not even seen the movie) and trouble with goverments so that Adam actually could stay in Sweden. But he can now. YEY! If that is not love, then I don’t know what is. This has been the best year in my life, and I hope we will have many others to come. Adam, as you certainly will read this, I love you.

4 comments

  1. Grattis till er båda!! Underbart att ni har det så fint och lyckats trots hinder! Så häftigt att ni vågade bestämma er för att bli föräldrar trots att ni varit tillsammans så kort. Äkta kärlek är underbart och övervinner allt. Hoppas dina sista dagar innan förlossningen blir fina. Kramar

    1. Tack så mycket. Jag hoppas det med, även fast jag gått över tiden. Adam och jag har känt varandra i flera år, det var kärlek som uppstod ur vänskap, så vi är nog ganska trygga i varandra.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s