Vilda barn är lyckliga barn?

Ossian och jag, vi spenderar mycket tid i skogen så här års. Varje helg minst flanerar vi omkring de sjuttielva sjöar som finns här där vi bor och letar kottar, blommor och leker med vatten. Det är så fantastiskt sätt att njuta av livet på och Ossian blir helt vild och leker högljutt, som om han vore född i en skog, precis som sin pappa. Ossian hoppar gärna ner i bäckarna, petar in gräs i min näsa (ypperlig plats för gräs tydligen), tar av sig byxor, blöjor och skor och springer med rumpan bar. Vild och lycklig, så skulle jag vilja beskriva honom och så vill jag att han ska vara.

Detta får mig att undra om inte barn som får utlopp för sin energi, sin kreativitet, sina känslor, ja sin vildhet, om de inte är mycket lyckligare än barn i den betongdjungel jag växte upp i (även om min familj i sig var friluftsnissar var många av de barn jag lekte med väldiga olyckliga. Och de var aldrig ute i skogen). Nu gissar jag ju bara, men det känns som det finns en skillnad däri.

Nu ska jag inte spekulerar i andra personers föräldraskap men det jag tror är nyckeln till min uppfostran av Ossian är lyhördhet. Han älskar att vara ute, det har han gjort sedan han var bebis, så vi är ute så mycket vi bara kan. Men även att jag försöker ta till mig och inte håller på och kör över honom stup i kvarten. Jag har hört vissa säga att jag inte ska förklara en massa för min son då han ändå inte förstår vad jag menar, men jag upplever att det är helt precis tvärtom. Ju mer jag förklarar och ju mer jag lyssnar desto mer viljestark och glad blir han. En till sak som jag tänker på ofta är att inte försöka utöva adultism över honom, utan erkänna han som människa och inte som en förlängning av mig själv. Jag backar ofta undan från ett beslut, eller en lek och tänker “Jaha, okej om han nu vill fylla skorna med sand/stoppa kottar i öronen/gå iväg från mig” så låter jag honom göra det. Oftast när han går iväg så kommer han ändå tillbaka efter 30 sekunder för att kolla att jag är kvar. Vilket jag alltid är, han måste ju kunna lita på mig. Och stoppa kottar i öronen och sand i skorna är ju bara kul, en del av upptäckarlusten där han får se vad som händer när han gör si eller så.

Tyvärr är detta något som inte ens hans förskolelärare håller med mig om. Jag kan tex ta upp en diskussion vi hade häromdagen då de frågade varför han inte hade skor på sig. Nu var det 14 plusgrader och jag tänkte att om han fryser om fötterna säger han väl till. Det är ju hans kropp, han borde väl veta bäst själv. Och detta nämnde jag för förskoleläraren. Döm inte om min förvåning då de sa till Ossian att han borde lyssna på mamma och ta på sig skorna. Det känns som att min syn på föräldraskap är inte godkänd, och det gör mig väldigt, väldigt ledsen.

Då är det ju tur att vi i vart fall har skogarna, kottarna och myrstackarna. Vi har fåglarna, sand i skorna, barfotadans, hopp i iskalla bäckar och tusen och en blommor. Vi har även kramar, upptäckarlust, självkänsla och kännedom om sin egen kropp. Vi har respekt för varandra som mamma och som son. Vi har en kärlek som skiter i godkännande av ens föräldraskap. Och det, det är inte kattskit!

Äggligen här!

Long time, no see. Har haft ett mars med fullt upp, kul men stressigt. Har april inplanterat lite mer lugn, med en tågresa till Eskilstuna i slutet på månaden, påsklov och lediga onsdagar. En dag mitt i veckan sådär ger mig ny energi. Om ni däremot vill ha ännu mer finns jag såklart på instagram: whitemaskgirl här som där (tonårsnicket hänger fortfarande med).

Men nu ska vi prata pyssel. Sista-minuten-påsk-pyssel-för-dem-som-älskar-det som funkar toppen med 2-snart-3-åring (gah han börjar bli så STOR. Fast liten ändå, klättrar i berg en sekund och vill upp i famnen och amma i nästa. Det känns som en mellanperiod det här).

Pysseltips nummer ett är förresten att gå till biblioteket och gå på deras pysselaktiviteter. Eller Kulturhusets, fritidsgårdens eller kyrkans. De brukar ha gratis och du får pyssla så mycket du vill med 20 ungar runt omkring som skrattar och har kul. Det är ganska häftigt att se det.

Vi gjorde det i måndags, och Ossian målade, norpade godis från de generösa skålarna och kletade glitter över hela sig.

Nu står pysslet utspritt i lägenheten och jag tänkte visa hur vi gjorde. Allt i inlägget tog en timme sammanlagt. Med tillhörande toddler-äter-godis-och-rullar-godis-i-glitter-pauser.

20150330_174917 Den här kycklingen är nog min favorit. Tycker om att du kan ge den vilket utseende du vill. Allt du behöver är färgat papper, lim, sax och wobbly eyes (hmm vet inte vad de heter på svenska men är små ögon som rör på sig. Vartenda hobbybutik har såna).

1. Vik ett papper på mitten. Klipp ut en rundel, och vik ut. Av det resterande pappret klipper du ut två vingar. Jag tyckte det var lättaste att skissa upp det utifrån hörnet och sen klippte jag (när pappret fortfarande var dubbelvikt). Då fick jag två likadana vingar.

2. Lägg lite klister på änden av vingen och tryck mot baksidan av kroppen. Låt torka.

3. Från ett annat papper klipper du ut två ben (jag dubbelvek och skissa här med) en triangel till näbb och en kam om du vill. Klistra benen och kammen bakpå (jag gjorde fram och tror det blir snyggare med kammen på baksidan) precis som du gjorde med vingarna. Klistra näbben i mitten. Avslutningsvis, klistra dit två ögon. Det tog längre tid att skriva beskrivningen än vad det tog att göra kycklingen! 20150331_101517

Ossians favoriter! Du behöver piprensare, sax, fjädrar, flörtkulor av olika storlekar, färg om du vill måla och pappersrester till näbbar.

1. Bestäm om du vill ha en liten eller stor kyckling. Den stora behövs att du klistrar två flörtkulor på varandra. Måla sedan om du vill ha färggranna, annars gå vidare till steg 2. Ossian valde att måla en orange.

2. Nu är det dags att forma fötter. Det går att göra på två sätt. Antingen snurrare du en piprensare till en cirkel och då kan du sätta kycklingen där och den står stadigt. Eller så klipper du av en liten bit, ungefär två cm av piprensaren och snor den ett varv runt den lägenheten biten, ungefär 1 cm upp. Sprid ut så det bildas en kycklingfot. Och gör likadant med andra. Den blir lite ostadigare på detta sättet, men mer kycklinglik.

3. Dags att montera. Med en nål, gör små hål under kycklingen för fötterna och baktill på nederkanten. Doppa fötter oxh fjädrar i lim och tryck in i hålen. Limma ditt ögon. Näbben är en vikt fyrkant klippt av överblivet papper. Klistra på det med.

20150330_174959

Dessa strutkycklingar tycker jag är otroligt roliga. Du behöver papper ögon, fjädrar och lim.

1. Forma ett papper till en kon och limma ihop. Klipp av nederdelen av konen så det står stadigt.

2. Klipp näbbar och klistra dit fjädrar, ögon och näbbar vart du vill ha dem. Ha det var väl det.

Som avslutning vill jag bara visa hur det blir om du färgar ägg med hushållsfärg. Droppa färg i en kopp med vatten och låt ägget bada under natten. Detta fungerar toppen för röd, grön och blå hushållsfärg. Gult funkade inte alls. Så jag målade oranga ränder med vattenfärg istället då Ossian älskar orange och ränder. Har tänkt testa lök med. Återkommer om jag gör det!

Ha det så kul på Blåkulla!

20150401_182210

Guldkanter

20150314_090413Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag mig på att njuta av de små sakerna i vardagen, mina guldkanter. Dessa guldkanter är perfekta små andningshål när stressen sätter in och det känns som en tagit sig vatten över huvudet. En sak vi gör är att varje fredag går Ossian och jag och väljer ut fredagsmys på hälsokosten. Han väljer alltid blå Bear (sockerfria fruktremmar) och vi får en trevlig pratstund med affärsinnehavaren. På lördag (inte alla men vissa) går vi upp tidigt och går till bageriet att köpa bröd. En promenad som för mig skulle ta 30 sekunder tar minst en kvart med Ossian men åh vi hinner se så mycket mer. Just nu tränar vi att åka trehjuling, morgonpromenaden är perfekt för det. Idag lyxade vi även till det med ekosmör. En annan grej vi gör på lördagar är utflykter. Oftast till skogen. De utflykterna är det bästa med hela veckan och jag får underbar tid med min son. Nu försöker jag få in fler guldkanter i mitt liv, det förtjänar jag och min familj.

Funderingar kring överanvändning av medicin

20150114_095533

Har funderat mycket på mediciner på sistone när jag gjorde en utrensning i medicinskåpet. Jag la märke till att de extra starka smärtstillande jag fick efter min förlossning knappt var använd, av en burk som var fylld med 100 små piller. Jag åt 14 piller av 100, varför skrev de inte ut 14 istället då, och om jag behövde fler, att de skrev ut några till. Istället för att skriva ut en sån stor dos på en gång. 100 st extra stark smärtstillande, det är helt bisarrt känner jag. Tänk om jag hade varit missbrukare, och tänk på hur många kemikalier de finns i de där pillerna. Och sen det totala onödiga resursslöseriet, att mediciner skrivs ut i rasande takt för allt. Även det onödiga. Jag kan säga så här, varje gång jag har gått till en läkare de senaste åren har jag fått recept på recept, på allt från hormoner (hos gynekologen när jag var där för provtagning) till starka magmediciner (hos allmänläkaren när jag bad om kostråd för IBS) och när jag vägrat ta emot dem har jag fått kalla handen och de vill inte ens diskutera med mig. Jag månar om min hälsa, men jag vill inte att min hälsa ska vara baserad på sjuttielva olika läkemedel som jag faktiskt inte ens behöver. När hände detta, att sjukvården drogar bort symptomen istället för att försöka lösa grundproblemen?

 

 

En liten gåva

20150213_163154Imorgon är det Alla hjärtans dag, vilket många tycker är fullt av kommersiella klichéer och annat jox. Inte jag dock, att en dag om året fira kärleken lite extra är bara vackert och beundransvärt. Jag skippar gelehjärtan, istället gjorde Ossian och jag små pralinboxar att ge iväg. Ossian rullade praliner och hällde på guldigt och rosa strössel och jag gjorde boxarna utifrån en beskrivning på en amerikansk blogg, lägger till länk längst ner i inlägget. Den tvåfärgad boxen får du till genom att skriva ut ritningen på två olikfärgade papper, dela på mitten och tejpa ihop dem.

Praliner är också lätta. Vi hade två sorter, vita och mörka. De vita får du till genom att smälta 100 gr vit choklad över vattenbad, blanda i 1 dl kokos och lite citronjuice. Rulla till små bollar och tryck ner i knäckformar. Du kan dekorera med vad du vill, kakao, strössel, florsocker. Du bestämmer!

De mörka är lite kladdigare så de behöver stå svalt efteråt. Smält 100 g mörk choklad över vattenbad tillsammans med 50 g smör. Häll i smaksättning om du vill. Vi hällde över den i hjärtformade folieformar men ta knäckformar annars. Låt barnen gå loss med strössel.

Länk till beskrivning: http://www.thewonderforest.com/2012/01/14-days-of-love-heart-favor-box-diy.html?m=1

Boktips: The story of Green & Black’s

Jag bara måste få tipsa om en bok jag läste helt nyligen,The story of Green & Black’s – How two entrepreneurs turned an ethical idea into a business success. En bok som både var läsvärd som historia, men det var även en bok som gav en insikt i hur en kan driva ett hållbart företagande, med fokus på människa och miljö och inte bara på maximal vinst. Visst, nu är jag mycket väl medveten om att de skrev lovord åt alla håll och kanter då de var grundarna själva som skrev boken, så en viss mått skepsis är bara av godo men för alla personer som har ett eget företag eller bara är nyfikna på hur ett etiskt företagande drivs kan denna bok vara en bra första bok att läsa. Speciellt intressant var de små tipsrutorna, det gav en snabb överblick över hela andemeningen med boken.

Strykbräda för små

20150202_134426Har äntligen kommit igång igen efter en veckas sjukdom. Det första jag gjorde var att fixa iordning Ossians leksaksstrykbräda jag fann på loppis för ett år sedan. Han har inte kunnat använda den då jag inte fann ett strykjärn som var plastfritt. Loppis kom till undsättning igen då jag fann ett i trä för ett par veckor sedan. Strykbrädan fick nytt tyg då det gamla var fult och lite trasigt, använde en stuvbit jag hade hemma. Fäste med häftstift på undersidan, 10 minuter tog det. Mycket populärt blev det av liten.