En fråga om segregation

När jag gick i gymnasiet gick jag i en fransk-arabisk klass. Det betydde att hälften av klassen läste franska, och hälften läste arabiska. Vi hade alla lektioner tillsammans förutom just språklektionerna. Vi var nio svenskar, tre kineser, en palestiner, två kurder, en vietnames, en irakier, en arab, en egyptisk-fransk svenska och så jag. Jag älskade den här klassen! Varför? – för att vi alla kom överrens. Ingen var utanför, ingen blev mobbad, muslimer kunde prata med kristna, kineser kunde prata med palestiner, fotbollsintresserad tjej kunde prata med handbollsälskande kille och alla höll ihop. Trots våra olikheter, trots att vi kom från olika kulturer. Jag tror att nyckeln till framgången var att vi fick mötas och träffas på lika grunder. Vi var alla där för att lära, och det utgick vi från. Fysiklektionerna ägndes inte bara åt fysik, utan vi fick alla komma till tals och prata om våran kultur. Religionlektionerna, där diskuterade vi religion, och utgick från oss själva. Svensklektionerna, ja läraren där såg till att alla behandlades lika. Vi satte upp pjäser som vi spelade för varandra (Shakespeare om ni undrar) och umgicks även på rasterna och fritiden. Det var i mötet vi lärde känna varandra, fick kunskap om varandra och förstod att vi alla var människor.

Därför blir jag mörkrädd när nykommande invandrare slussas iväg till Malmö, istället för att spridas över landet. Argument för att inte ta emot andra invandrare är att de som redan finns i kommunerna har hamnat i ett utanförskap. Ofta får man läsa om problem i invandrartäta områden som Rinkeby och Rosengård. Även i småstäder finns det mer invandrartäta områden, och det är här jag ser problemet. Att det ens finns mer invandrartäta områden. Det är en fråga om segregation, något som individer som Rosa Parks och Martin Luther King kämpade emot.

Lösningen, som jag ser det, finns i mötet. Som det möte jag hade i min gymnasieklass. När jag dagligen fick gå i skolan tillsammans med muslimer, kineser, tjejer, fotbollsintresserade, människor. Mötet finns inte i den invandrartäta förorten Rinkeby. Mötet finns inte heller i Skurup. Mötet finns där man får en möjlighet att träffas, att prata med varandra, diskutera och lära känna varandra. Som i en skola. Som i det dagliga livet. Genom möterna kanske man kan bota utanförskap, bota rasism. Och få folk att inse: Vi är ju ändå alla människor.

Linssoppa med fetaost

 

Jag kämpar för att lära mig laga mat och tar varje chans jag får att testa. På mitt senaste politikermöte serverades linssoppa gjord på röda linser, ingefära och tomatkross. Så enkelt, men också så gott. Jag ville testa att göra den själv, men lite mer kryddstark så jag blandade i lite chili. Och fetaost också, för jag hade det hemma och den behövde bli använd, men det gjorde bara soppan matigare.

För att göra soppan behöver du:

3 dl röda linser

1 burk tomatkross

Färsk ingefära, lika stort som ett babyfinger

100 gram fetaost

1/2 halv röd färsk chili

Paprikapulver, kummin, peppar och salt efter smak.

Blanda linserna med tomatkrossen och kryddorna. Riv ingefäran och hacka chilin och häll i soppan. Låt det koka på medelhög värme i cirka 20 minuter. Under tiden, tärna fetaosten. Efter cirka en kvart, stjälp i fetaosten i soppan. Låt koka klart. Ät sedan med goda bladgrönsaker, till exempel krasse.

Bråda dagar

Jag har verkligen fullt upp nu, och stupar i säng vid tio varje kväll. Examen ska lämnas in på måndag för granskning, hoppas det går vägen, sedan håller vi på och förbereder oss för att flytta. Tonvis med saker rensas ut och vi går förbi second hand-affären varje vecka med kassar. Jag är en riktig skräpsamlare och har alldeles för mycket så det känns otroligt skönt att få rensa ut. Bara det bästa, de mest minnesvärda eller nödvändiga, det är det jag vill behålla. Men lite nytt har tillkommit. Som den här vackra diskstället som jag fick gratis. Har diskat på handdukar ända sedan jag flyttade hemifrån, så det var på tiden att jag fick ett diskställ. Nästa sak på inköpslistan är en besticklåda. Själva diskbänksskivan var svart förut, men jag skrapade bort den svarta färgen och hittade en fin virrvarrskiva under. Det känns nästan som att ha ett nytt kök! Att diska är förresten ganska kul när man har så fint porslin som jag har. Både från svenska Rörstrand, från England och Kina. Tänka sig, att jag har hela världen i mitt diskställ!

1 Maj – Lite sorg och mycket glädje

Igår var det första maj, och lite smått ledsen över att min favoritmånad April är till ända är jag. Men vi sa adjö till april med en enda lång utedag, som började med en tur på stan för att kolla in alla majtågen. Men snart gick vi hem för det var alldeles för mycket folk för min smak.

Väl hemma skulle vi grilla, men Ossian var så trött, så han somnade rätt upp och ner. Vi gjorde i ordning en tillfällig säng av våra jackor, som han sen snurrade runt på i sömnen. Det var första gången Ossian sov utomhus den här våren, och han har nog aldrig sovit så bra innan. De här 10 månaderna har det varit mycket “Första gången..”. Första gången jag blev mamma, första gången Ossian fanns, första gången han log, skrattade, badade, bajsade…Första gången han firade 1 Maj, och sov igenom den. Ja, det är väl också lite sorgligt att de dagarna är över, men den glädjen jag känner över min son varar för en livsstid. 
Converse, poncho och klänning är loppis. Strumpbyxorna är från Indiska.

Efter grillning och sollapning som värsta katterna gick vi sen till skogen och lät Ossian leka där bäst han ville. Hans nya stora förtjusning är tallkottar och att riva upp gräs. Ibland är min son mer en hund än ett barn. Kvällen slutade med familjegos framför ett avsnitt av House. Precis en sådan där lugn dag som behövs för att ladda upp batterierna. Hur var eran 1 maj?

Salladsmiddagen

 

Efter en högst ohälsosam helg beslöt jag mig för att göra årets första sallad. Mina kryddväxter från förra året har redan kommit upp i år, så jag passade på att blanda persilja och gräslök med stapelvaror jag hade hemma: Salladsmix i påse, fetaost och morötter. Hällde på lite olivolja över, istället för en fet dressing. Gott blev det, och passar perfekt nu när det ju är vårtider. Vad föredrar du på våren?

Underkastelsen

Här kommer ett tips för både medvetna föräldrar och för andra som vill lära sig att undvika de gifter som finns i vårat samhälle, dokumentären Underkastelsen av Stefan Jarl. Det är lätt att bli deprimerad när man sysslar med miljövetenskap, faktiskt är ett stående skämt på mitt program att det är en högskoleutbildning i att bli deprimerad, cynisk och bitter. Underkastelsen går i samma stuk, som visar på att de kemikalier vi omger oss med faktiskt påverkar vår fortplantningsförmåga till exempel, och utgör ett hot mot mänskligheten. Kanske inte något man vill se, men jag har hellre kunskap om något och kan göra något åt det, än svävar i ovisshet. Det läskigaste av allt tycker jag är Cocktaileffekten – att ämnen som ensamma i små mängd är ofarliga, men tillsammans kan ge bland annat bröstcancer, diabetes och även sjukdomar som autism och ADHD. Och det rum i hemmet som är mest utsatt för detta? Jo, i barnkammaren. Men istället för att få panik, även fast det är lätt hänt, borde man iställa påverka företag, politiker och handeln. Plastbanta erat hem, mejla din politiker, skriv på namninsamlingar, köp second hand (då har flertalet kemikalier försvunnit i produkten), undvik kosmetika som kan innehålla parfym, ftalater, mineraloljor och parabener. Då har man kommit en bit på vägen till ett giftfriare hem.

Del 1 av Underkastelsen kan man se här. Del två.

Boktips: Den onda badankan av Katarina Johansson.

Bloggare som skrivit om detta finns här, här och här.

Nu frigör vi oss från kemikaliernas bojor!

Hålla Vovve

Han kan inte ens gå…

men försöker lika envist ändå…

att hålla vovvens koppel varje gång vi är ute.

Det är tur att jag har en sådan snäll och tålmodig jycke.