Ut på tur

Jag älskar naturen, och då är det faktiskt ganska skönt att på där jag bor, i Finspång. Det finns inte så mycket att se i centralorten där jag bor, det är faktiskt ganska fult men kommer man utanför stan och ut i skogen finns det en sådan otroligt variation av natur, berg, sjöar, ängar och skog så att man nästan blir gråtfärdig. Faktiskt fick jag veta att Finspång fått pris för att vara ett av de bästa friluftslivskommunerna i Sverige. Något jag tycker är bara rättvist.

Nu ägnar vi söndagarna till att undersöka livet runtomkring i skogen. Det är något jag har med mig sen jag var liten och några av mina bästa barndomsminnen är när vi hela familjen var ute i skogen och grillade och lekte. Något jag vill föra vidare till Ossian. I söndags undersökte vi sjön Skutern, med Ossian i bärsjalen, väskan i ena handen och Ådi springandes lös längs vattenbrynet (Adam tog sovmorgon så vi gick själva). Och allt var så idylliskt som man kunde önska sig. Jag vill gärna ha fler sådana dagar.

Brevskrivandets lov

 

Jag har börjat skriva brev igen. Det började jag med för ungefär ett år sedan och nu har jag redan tre härliga brevvänner. Eller två, då döden tog en för några dagar sedan. Jag känner att det både är sorgligt, men livets gång samtidigt. Även om det kan räcka med död nu för i år. Och alla, även min brevvän fattas mig.

Men nu var det inte döden och sorgen jag ville skriva om. Utan om breven, om läsningen. Och om glädjen över att få skriva, långsamt, för hand och verkligen tänka efter, känna efter kring varje ord. Det är mediativt, omtänksamt och lugnt. Och tidskrävande, jag säger inget annat. Men tid, vad är tid till för om inte att lägga på de saker man tycker om att göra? Och jag, jag gillar ju att skriva. Till en flicka i Domnikanska Republiken, till en gammal dam i England och till en annan brevskrivande svenska. De som får emotta mina handskrivna alster, de lägger verkligen tid och kraft på att svara. Fast en hade demens, en annan har knappt lärt sig att skriva och den tredje är mitt uppe i livet, så får jag verkligen svar. Och det om något är alldeles fantastiskt.

Nu har jag bredvid mig tre brev, som ska postas och skickas till sina mottagare i olika länder. Jag vet att jag kommer få två svar.

20141023_103027

Sommaren kom och gick…

…och jag vill bara skriva om min kattmadame. Femton år gammal är hon idag, och vacker som en dag. Jag skulle kunna skriva om hur jag legat sömnlösa flera nätter i rad, på grund av oro i själen över min bror som blivit sjuk men vill hellre berätta om att jag och Smulan (för så heter hon) har aldrig varit vänner. Hela min uppväxt var jag lite rädd för henne, för att känna hennes små vassa klor borra in sig i benet. Men nu, med åldern har hon kanske inte blivit snäll, men värdigheten i henne har blivit ett framstående karaktärsdrag och hon spinner när jag på nåder klappar henne.

Jag skulle kunna skriva om hur våran andra katt dog, obotligt cancer i mjälten fick vi höra, men vill hellre berätta om hur Smulan som en ung kattfröken  flyttade hem till oss från ett överklasshem. Hälften Burma och hälften bondkatt. Liten som en tennisboll och humör som en tiger. Men hon älskade min mamma och min bror Leo föddes strax efter att hon kom. De var små tillsammans och blev stora tillsammans.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur jag i processen av att bli mamma tappade bort Madeleine, och hur jag ägnat sommaren och hösten åt att finna mig själv igen. Men är det inte mer spännande att för höra hur Smulan blev mamma? Till den största katten jag någonsin sett, Beast, och till en liten kattfröken med missbildad svans som vi gav namnet Elektra. Beast lever och frodas än, vad jag vet. Elektra dog några år gammal, på grund av sin missbildning, men vi gav henne några fina år ändå.

Jag skulle kunna skriva om hur det är att inte få något jobb, hur det är att gå på knäna ekonomiskt, oro över att rasism blivit vardagsmat, ångesten jag känner i kroppen över klimatet och kemikalier och mobilstrålning och allt annat som tynger en i vardagen. Men istället tycker jag det är roligare att skriva om hur när jag ligger och sover har Ossian bredvid mig och Smulan uppkrupen på magen. Och hur när jag vaknar på morgonen springer Ådi in och hoppar upp i sängen och Ossian skrattar, medan Smulan, som den kattmadame hon är, förnärmat går ut till köket och högljutt kräver att bli serverad. Hundfasoner är inte henne värdig. För att i slutändan är det sådant som är viktigast.

Saltdränkta stränder

Är i Karlskrona igen, på dess saltdränkta stränder där solen alltid lyser. Här ska min bror firas, jag ska sova och politik ska diskuteras i den oändliga. Och såklart ska man bada mest hela tiden. Jag lyssnar på musik, Stevie Nicks och njuter av min semester. Den enda jag får denna sommar, 4 dagar med min son och familj. Så vi ses återigen på måndag, då jag tänker klämma varje droppe ur detta. Vi hörs!

 

Sommarläsning

Sommar, sol och böcker. Eller sommar, regn och böcker. Spelar ingen roll vad för väder det är ute, när det är sommar då djupdyker jag i olika ämnen som fascinerar mig. Just nu läser jag mycket böcker om föräldraskap, om den fina föräldrafilosofi jag tror på och uppfostrar min son genom. Växa – Inte lyda är nog den bok som handlar mest om det av alla jag läst hittils. Den är så fin, om en barnläkares syn på föräldraskap och om budskapet om att uppmuntran och tro på sig själv skapar starka självständiga individer. Även Jag törs inte men gör det ändå behandlar samma ämne, men det var till större hjälp för mig själv än för mitt föräldraskap. Jag kände igen vissa delar av min egen barndom och fick många “aha”-känslor där. Lyhört föräldraskap står näst på tur när det gäller djupdykning i föräldraforskningen.

Och som vanligt har jag alltid några miljöböcker på g. The imperfect environmentalist är som ett uppslagsverk för miljömedvetna och Makt, Plast, Gift och Våra barn är Ethel Forsbergs (KEMIs gamla chef) bok om hur plastlobbyismen fungerar.  Skönlitterärt läser jag mig igenom Fredrik Backmans böcker, just nu Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag skrattade högt flera gånger åt den boken, vilket aldrig hänt förut. Så gott betyg där! Och sen två klassiker, Selma Lagerlöfs Gösta Berlings Saga läser jag varje sommar. Jag älskar den för alla beskrivningar och mystik blandat med allvar och livsvisdomar. Och Amos Oz bok En berättelse om ljus och mörker. Poetisk titel om en ganska mörk historia som leder mot en domedag. Som motvikt mot Backmans bok.

Sist men inte minst läser jag Leo Buscagligas bok Leva Älska Lära. En helt fantastisk bok som verkligen får en att tycka om både sig själv och alla andra. Jag läser den långsamt, då jag måste begrunda varje sida känns det som. Och sen läser jag om nålbindning med, för nöjes skull och de fina bilderna. 

Det var min sommarläsning det. Nu undrar jag, vad tar ni med er till stranden/fiket/släkten i sommar?

Att ta bakningen som den kommer

Fick en kommentar för en tid sedan av Eva som driver bloggen Slowfamiljen om bakning med barn och hur hon gärna skulle vilja baka med sina barn men tycker det blir jobbigt. Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden, på hur jag bakar med Ossian och hur jag känner kring det. Jag tänkte dela med mig av mina tankar kring att baka med barn, hur jag gör hemma. Det kanske kan bli inspiration för någon som själva vill baka med sina barn.

Det absolut första som ni ska veta är att jag visst blir irriterad på Ossian ibland, med allt kladd och stök och mjöl över hela köket. Men även fast det händer, så vill jag att han ska lära sig värdet av bra matlagning. Vi är en familj som bor i köket, och lagar mat och pratar recept mest hela tiden, och då är det fullkomligt naturligt att Ossian vill hjälpa till. Han ser oss göra det hela tiden. Och jag tror att barn visar det de vill lära sig, när de är redo, och då är det min uppgift att vara hans vägvisare. Och få bita mig i tungan när allt blir fel. Eller stökigt. Jag kände att det blev allra enklast för mig att hålla irritationen borta genom att tänka om. När jag och Ossian bakar tillsammans, då förväntar jag inte mig en färdig fin kaka som passar på konditori. Utan jag förväntar mig stök, kladd och en glad pojke. Lite som att ha ett barn som målar med färg och penslar, fast med smet, visp och skål istället. Vill jag ha en kaka, eller surdegsbröd eller vad som gör jag det oftast när han sover, eller leker. Så när jag bakar med Ossian, är det processen som är resultatet, själva syftet.

Sen så hjälper det att jag är mätt, har sovit gott och är på bra humör. Är jag inte det, ja då ska man snarare gosa på soffan än baka en kaka.

Hoppas min tankegång var tydlig och till någon hjälp!

Om amerikanska matbloggar, mandelmjölk och bananbröd

Ibland önskar jag att jag kunde skriva mer som de amerikanska matbloggarna. De som kan ha ett recept på 3 ingredienser men ändå skriva en hel novell om maten. De lyckas på något sätt knyta samman sina minnen, sina känslor, tips på vart man kan hitta alla underbara ingredienser (i USA såklart! Allting finns ju där) och ta förföriskt vackra bilder. Jag har aldrig hittat en svensk blogg som kan göra likadant, därför är många av de matbloggar jag följer amerikanska. Ett bra exempel är Oh She Glows, en amerikansk veganblogg. Så här ser hennes inlägg för mandelmjölk ut, glöm att jag kommer att bli så duktig. Sen att var och varannan kotte verkar ha mason jars och kitchen aid maskiner, ja det får mig att vilja flytta in i deras kök. Det är självklart hennes recept jag har följt på mandelmjölk, så otroligt gott och sött.

Men för att åtminstone bevara något av min värdighet kommer här ett recept på vad du kan göra med mandelpulpan. Nämligen ett otroligt gott, nyttigt och värmande bananbröd att dela tillsammans över ett gott glas mandelmjölk. Jag gillar att doppa bröd i mjölk och just denna är en favorit hemma då jag har en son som älskar allting som innehåller banan. Bäst direkt ur ugnen med en klick syrlig marmelad om du inte gillar dopp.

Ta 1 dl av mandelpulpan och blanda med1 dl kokos, 4-6 dadlar, en medelstor mogen banan och 2 msk kokosolja. Blanda först dadlar och banan (i matberedare), och ha sedan i övriga ingredienser med mandeln sist. Bred ut på bakplåtspapper och sen kan man göra på två sätt, beroende på om man vill ha raw eller inte. Man kan torka i ugn på 50 grader med öppen lucka tills brödet blir torrt vilket kan ta allt från ett par timmar upp till en dag. Eller så kan man köra upp till 200 grader i 15-20 minuter. Valet är ditt, jag gjorde själv det senare med dessa ovan.

Åh förresten. Jag har uppdaterat både min “Om mig” sida samt sidan om mina favoritbloggar. Har ju inte gjort det på två år så det var dags nu kände jag. Ta gärna en titt.