Ger bort två böcker

IMG_20141220_184350

Jag har,  efter att ha ställt frågan på instagram beslutat att ge bort två av mina böcker då de inte längre får  den kärlek som krävs. Dessa två böcker la grunden för  mitt miljöintresse och hade jag aldrig  fått dem i min hand hade jag aldrig blivit miljövetare. De böcker som skänkes är Världens  Eko – En antologi om miljö- och utvecklingsfrågor samt Konsumtionsboken – Köpfrossa i en febrig värld.

Vill du ha dem? Lägg bara en kommentar så skickar jag efter jul.

En liten titt in i mitt sovrum

Idag tänkte jag visa lite bilder ur mitt sovrum. Jag har bytt stilar ganska ofta, från grönt och grått i grafiska former, till grått och grått och som till nu, rosa och blått i skira lugna former. Detta är faktiskt första gången jag har ett sovrum och inte sover i en del av vardagsrummet, vilket känns ganska härligt och sovrummet har fått huvudfokus när vi inrett. Jag är dock bara halvfärdig här, då jag vill låta det ta tid. Det jag är ute efter är en sängram (järnsäng i svart och mässing, jag vet exakt vad jag vill ha) samt en näverkista att ha extrakuddar och filtar. Och en ny byrå, och madrass då den vi har är sönder. Så ja, jag vill byta ut möblerna, men textilerna är jag ganska nöjd med. Men det får bli i lugn takt som sagt, rummet fungerar. Såhär ser det ut nu i vart fall:

Sängkläder från Ica’s I love eco-serie. Underlakan från John Lewis i England. Madrass har jag fått från mamma men den behövs bytas (som ni kan se på bild). Mattan är från loppis samma sak med hattboxen som innehåller Ossians leksaker, krukväxten är en paradisträd, en otroligt bra luftrenare. Nallen fick Ossian av en dam i England som stickade den när han föddes och kudden är H&M Home.

Mitt ihopplockade sängbord som består av en sockerlåda och en verktygslåda från Reijmyre loppis. Lampan har min morfar gjort, så den är sentimental, strykjärnet jag använder som papperstyngd är arvegods och burken är från Erikshjälpen. Böckerna är från överallt, är de jag läser just nu.

Och i fönstret har jag pelargoner i rosa loppiskrukor, en speldosa från Ossians dop (syns inte i bild) och skira spetsgardiner..

Hur ser det ut i era sovrum?

Papperspyssel

20141208_101424

Vi håller ju på och rensar ut från plast och då har jag börjat återgå till min barndoms julpynt. Jag älskar att vika papper till olika färger och former och jag älskar att använda pappersskräp. Här kommer några små papperspyssel jag har gjort tillsammans med Ossian. Att hänga upp i gran och bli av med plastkulorna!

20141208_101439

Klassiska hjärtkorgar: Så enkla att göra. Så svåra att beskriva. Men här kommer ett försök. Vik två olikfärgade papper på mitten och klipp ut en halvt oval form. Jag gjorde en mall till detta. Klipp smala remsor i ovalen, inte hela vägen upp. Fläta försiktigt in de två halvorna i varandra, börja med de remsor som ska vara innerst, varannan i de olika färgerna. Om du lyckades fatta min beskrivning så kan du klistra dit ett pappershänge och sen upp i trädet.

20141208_102124

Smällkaramell: Något alla kan ha gjort på föris. Jag har gjort min utav tidningar och klistrat dit en söt fågel. Ta en toarulle och lägg den på mitten av tidningen. Rita en liten markering ungefär 2 cm från själva rullen.  Vik sidorna av tidningen till i 1 cm smala remsor fram till markeringen. Det ska se ut som en solfjäder. Klipp solfjädern i remsor. Rulla runt toarullen och klistra fast. Knyt ett snöre kring ändarna.20141208_101816

Pappersängel: Ta ett rektangulärt papper, jag använde A4 här men vilken storlek som helst funkar så länge det har formen av en rektangel. Vik till en solfjäder med ungeför 1 cm tjocka remsor,  glöm inte att vända på pappret mellan varje vikning. Klipp en kortare del och en längre. Jag valde 10 cm och 20 cm. Vik den långa delen på mitten och satt lite lim på toppen. Vik den kortare delen på mitten och sätt fast den. Snurra snöre runt för att bilda änglahuvud samt hänge och sprid sen försiktigt ut vingarna.

Du kan göra detta pyssel enkelt med barnen. Ossian kunde hjälpa till med viken.

Musikboll: En av mina favoriter. Du behöver en stor flörtkula (finns på hobbybutik), notpapper, lim och sax samt en liten nål med huvud och julkulehänge.  Det kan en köpa på hobbybutik eller så slaktar du en julkula du tröttnat på.

Klipp ut smala remsor av notpappret, 0.5 cm tyckte jag var lagom och klistra på flörtkulan. Den ska vara helt täckt. Klipp lite längre remsor och klistra bara på ändarna på toppen och botten av flörtkulan. Det ska bildas en liten båge, då har du gjort rätt. Ta en nål och gör två små hål där du vill ha hänget och tryck sedan dit den. Sätt sedan nålen i botten på kulan för att hålla fast remsorna ifall de lossnar. Även detta funkade med Ossian. I varje fall klistrabiten.

20141208_102015Tomteluva/Raketen: Klipp ut en halvcirkel och forma till en tratt. Vik papper till en solfjäder och klipp ut smala remsor. Klistra fast i luvan och sätt dit en snodd.

20141208_102241

Bokigelkott: Glöm julbocken, hos oss har vi en igelkott under granen (kallad kottkott av den yngsta i familjen). Allt du behöver är en bok du tröttnat på, typ Ivanhoe, en sax och tid. Klipp bort pärmen på boken och var noga med att behålla bindningen. Vik det ena hörnet in mot mitten på boken (alltså mot bindningen), detta bildar igelkottens rygg. Ta det hörn som bildats och vik in hela vägen mot mitten på pappret för att göra nos. Upprepa tills din igelkott är så fluffig du vill ha den. Sätt sedan dit tassar, ögon och nos. Kanske en rosett också om du vill.

Jag har gjort mycket mer då jag älskar papperskonst men dessa var de enklaste och finaste. Har ni några papperspyssel ni älskar att göra?

Att lyfta en kommentar

Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förut och låta ett helt inlägg bli tillägnad åt en helt fantastisk kommentar jag fick av Magnus aka Kemikaliepappan. När jag skrev mitt förra inlägg hade jag en uppdämd ilska inom mig som faktiskt kanske sker en gång i halvåret eller så.  Men det är när jag känner mig så trött och medfaren på samhället i stort och att jag vet att omvärlden är full av osynliga farligheter för min son. Kunskap är inte alltid makt, det kan även vara ett lidande.  Men Kemikaliepappans kommentar tyckte jag satte ord på hur en ska tänka och jag tyckte det budskapet var för bra för att förloras i kommentarfältens töcken.  Läs och begrunda,  och hoppa sedan vidare till hans blogg och få lite mer redskap att giftminimera eran vardag.

“Hej Madeleine! Jag förstår hur du känner – det är en frustrerande känsla som kan uppstå när man tar del av diverse rapporter om ämnen som kan vara skadliga och att det finns en ovisshet kring vad en specifikt produkt innehåller. Marknaden är för dåligt reglerad, forskningen mäktar inte med takten av nya kemikalier som lanseras och konsumentskyddet är på tok för lågt. Och för mycket ansvar läggs på våra axlar att kolla upp saker istället för att det som tillåts säljas i butik är bättre granskat. Vi ser att när Kemikalieinspektionen gör sina stickprov så hittar man väldigt ofta produkter ute i butik vars innehåll bryter mot EU:s regler; regler som dessutom jag och många andra anser vara väldigt bristfälliga.

Anledningen till att jag föredrar att använda ordet “giftminimerad” (mitt egenkonstruerade begrepp som nu används i alltfler sammanhang) är att “giftfri” oftast inte är rättvisande. Även i de produkter som av olika aktörer kallas giftfria så kan det finnas ämnen som kan vara skadliga för människa och miljö. Men det vi kan göra är ändå att söka oss till de mest giftminimerade alternativen eftersom vi då förhoppningsvis åtminstone förmår begränsa exponeringen för potentiellt skadliga kemikalier.

MEN med detta sagt så – utifrån ditt inlägg – är mitt råd att du tar några steg tillbaka och ser över din situation. Det är angeläget att ett medvetet förhållningssätt med syftet att värna om såväl människa som miljö blir en bidragande kraft i vardagen, inte att det snarare tar ifrån dig energi och att du mår dåligt av det. Oro och stress kan också vara skadligt.

Fokusera på att du faktiskt gör mycket bra för dig och din familj. Du verkar ha valt vissa giftminimerade produkter, ni kanske äter en del ekologiskt, ni verkar tillbringa en del tid ute i naturen vilket jag anser vara bra och givande för barn på så många olika sätt. Tänk mindre på det som du inte har möjlighet att göra i dagsläget; vilket kan bero på ekonomi eller annat. Måla inte upp skräckscenarier för vad det skulle kunna innebära för ditt barn. Tänk steg för steg och att det som du faktiskt har gjort/gör bidrar till något väldigt bra för både människa och miljö.

När du läser en rapport om att ett visst företags produkter innehåller gifter trots att de sagt det motsatta så känns det rimligt att bli irriterad. Kanalisera det genom att skriva till företaget, skriva ett blogginlägg etc men gå sedan vidare. Jag blir irriterad över företags brister men premierar sedan de företag som agerar transparent och förklarar öppet hur de kommer att bättra sig. Och om vi konsumenter ligger på dem i samband med det så bidrar vi till att saker förändras och förbättras i samhället.

Jag har valt att försöka giftminimera så mycket som möjligt, speciellt när det gäller barn, men även jag gör diverse kompromisser. Samtidigt som jag tror på att det är bra att minska barns exponering så handlar det inte om någon akut risk och det kommer alltid att finnas en ovisshet kring olika saker. Precis som du nämner så kan man även ha tankar kring de giftminimerade produkter man köper. Men allt vi kan göra är att informera oss, ta beslut och sedan revidera besluten senare om ny kunskap framkommer. Jag har en Life Factory-flaska likt din och anser det vara ett bra val. Samtidigt som jag inte heller vet 100-procentigt hur det ligger till med silikonet i sugdelen så förefaller det ändå vara klart bättre än de flaskalternativ som finns i plast.

Vad gäller bambu-tallrikarna som finns på din bild så har vi använt de en del, men har nu gått över helt till rostfritt stål eftersom jag tycker att det är ett ännu bättre alternativ (dessutom mer slitstarkt och hållbart). Det är ett sådant exempel på att man kan revidera över tid allteftersom man lär sig mer om olika giftminimerade alternativ. Så jag tycker att du gör helt rätt i att ifrågasätta och att undra vad de giftminimerade alternativen innehåller – de behöver ju inte vara bra inom allt och det kommer löpande nya rapporter och forskningsrön, därav är ordet giftfritt ofta felvisande.

Så – min poäng med kommentaren är främst att det är viktigt att man både hittar ett medvetet förhållningssätt och känner glädje och lycka TROTS att jag såklart håller med om att samhällssituationen är allt annat är ok när det gäller hanteringen av kemikalier. Men kanalisera den frustrationen till ditt engagemang i Miljöpartiet, till din blogg eller liknande. Så att du trots samhällets och marknadens uppenbara brister kan njuta av tiden med ditt barn även om alla saker i er omgivning inte känns som de mest optimala.

Det är viktigast att man på ett övergripande plan tar olika steg för att begränsa exponeringen för exempelvis hormonstörande ämnen. Och det gör ju du – du är medveten och du tänker på vad ni konsumerar – och det kan du känna dig väldigt nöjd med. :-) Tänk bort ifrån de enskilda saker som du helst skulle vilja byta ut nu men inte kan. Hitta istället en balans där du över tid kan ta nya medvetna beslut på ett sätt som fungerar för ekonomin och som görs inom ramen för en välmående vardag. :-)

Hälsningar,

Magnus, Kemikaliepappan

kemikaliepappan.com

Jag måste vara mästerdetektiv på ALLT!

Ett bra tag nu har jag känt av en stor irritation mot att allt en köper verkar innehålla gifter av det ena eller andra slaget. Shampoo, tandkräm, oekologisk mat, tallrikar, muggar, nappflaskor, dockor, leksaker, apparater, ja allt som kommer hem i vårt hem verkar vara fyllt av gift. Och jag mår så otroligt dåligt över det, att min son gosar med en polyesterbjörn som förmodligen är fylld med flamskyddsmedel, att han sover på en skumgummimadrass indränkt med kemikalier och att de plastsaker vi har hemma släpper omkring sig livsfarliga ämnen som ansamlas i hans lilla kropp. Nu är detta helt en fråga om ekonomi, då vi inte har råd att skaffa det mer vettiga alternativet men det gör ont i mig att veta det. Och det verkar inte spela någon roll om en försöker välja miljömärkt, för även exempelvis kläder märkt med “ekologisk bomull” kan fortfarande vara fylld med kemikalier från tillverkningen, russinen vi köper (Saltå Kvarns) innehåller mögelgifter och för att inte tala om att exempelvis konserver som innehåller ekologisk mat simmar runt i en vätska av BPA (eller BPS, BPP osv, finns lika många bisfenoler som det finns bokstäver i alfabetet!). Eller mixerstavar som läcker klorparafinner. Och som om det inte var nog verkar mat som ska anses vara “ren” och tillåten för glutenintoleranta av olika slag innehåller allt som oftast kontaminering av vete som gör människor sjuka. Mediciner som vi ska må bra av täcks ofta med plast, även maten vi köper i affären. Små spädbarn på prematuren får i sig höga mängder av kemikalier från de slangar som även ska ge dem näring och styrka. Kavats skor som hade det förbjudna ämnet PFOS i sig. Det kan ni inte ha missat? Och saker som vi tror är bra, exempelvis grönsåpa, visar sig vara fullt av frätande ämnen. Nu köper vi visserligen inte tallbaserad såpa då Adam är allergisk mot det, men hur ska jag veta att inte den linoljasåpa vi köper är lika dålig? Eller de bambutallrikar vi har införskaffat (då vi fick veta att emaljtallrikar kan innehålla bly), vad finns det mer i dem än bambu? Eller i min sons nappflaska, är silikonnappen verkligen bra? Det är tydligen upp till konsumenten att kolla så att det en köper är giftfritt. Ja, och den konsumenten behöver vara en bättre mästerdektektiv än Kalle Blomqvist, och vad mer, vara en expert på i princip allt som finns idag. Och det är ta mig fan inte okej.

Min lilla, klädd i ull  (byxorna och mössan) och akryl (tröjan), med kavats ekologiska vinterskor…är de verkligen bra?

 

Med korv och varm choklad vid sjön

I helgen var vi ute på utflykt igen, det har blivit något av en helgtradition, för mig och Ossian. Adam är inte en skogsmulle som resten av familjen, så vi passar på att ge oss ut på lördagar då Adam ändå spelar spel med sina vänner. I lördags begav vi oss ut till en av de många sjöar som finns inom promenadavstånd från vårt hem, med ett snabbt stopp vid affären för att köpa ekokorv och senap, och ytterligare ett stopp vid second hand-affären för att köpa på mig en ny-gammal termos. Jag hade bestämt mig för varm choklad och trodde jag hade en termos hemma, men tydligen har det gått samma väg som min pajform och sovsäck, uppäten i en låda uppe på vinden sen vi flyttade. Men det blev ganska lyckat ändå, och vi kom iväg till sjön.

Väl där var allt så himla idylliskt lugnt och kaosartat som jag minns att min barndoms utflykter var. Jag täljde grillpinne, lärde Ossian att trä på korven och kämpade med att få fyr på fuktig ved. Tufft var det, men jag hade med mig braständare och jag tror nog det inte hade blivit någon eld utan dem. Tips alltså att ta med istället för giftig tändvätska!

Både jag, Ossian och vovven hade en härlig stund, med grillkorv, choklad och mys. Trots fuktig ved och kaos. Jag hoppas jag lyckas ge min lilla pojk sådana fina minnen jag själv har med mig sen barn. Kärleken och lugnet i skogen, och att bara vara tillsammans, utan telefoner, internet och moderna distraktioner.

Bloggen blir lidande just nu, då min hemmadator är sönder (moderkortsproblem är lika med en dödsdom) men jag finns på instagram med! Whitemaskgirl heter jag där, precis som här. Om ni hittar en bild på mig som äter en jätteglass, då har ni hittat rätt!

Allhelgona

Allhelgonahelgen kom och gick och himmel, den var så fin. Vi hade svärmor med respektive över från England, och de var som en stormvind och hjälpte till med allt som brukar bli liggandes i hemmet medan man tänker att det gör man senare. Cykelpunkor fixade och lagade lapptäcken bland annat.

Vi firade själva Allhelgona med en stor varm brasa, nästan 2 meter höga flammor blev det, på kolonin. Det var allt sly efter en buske som hade grävts upp. Jag hade gärna åkt ut till någon kyrkogård också, men de gravar efter mina döda ligger alla så långt bort. Jag tänkte att våran brasa fick representera min sorg och saknad.

Vi tog en massa promenader också, då vädret var så vackert. Till Järntemplet bland annat. Vi gick allihopa, i Ossians takt. Man ser ju så mycket mer med en tvååring! Ådi sprang i förväg, och jag fascinerades av alla löv överallt, nästan yrvaket och förundrat. Jag har nog inte tänkt så mycket på löv som jag gjorde i år. Inte sen jag var liten.

Ett lugn i kroppen kände jag faktiskt efter denna helg. Det är faktiskt ganska skönt att ibland ha släkten nära, det ger en sådan avlastning. Jag bokade faktiskt biljetter till att besöka min mamma efter detta, att ha svärmor på besök gjorde att jag kände ett behov av att även träffa min familj. Den 13 åker jag!