Servettskandalen på Grand

Återigen har amningsdebatten blossat upp. Ni har säkert inte kunnat missa det, Servettskandalen på Grand

Jag själv tycker det är bisarrt att denna debatt kommit upp. Det är ingen debatt, det är ett enda långt hot mot rörelsefrihet som mamma. Flera av de som kommenterade på Underbara Claras debattartikel påstod att man skulle stanna hemma (för att mysa med barnet var kommentatorns argument), gå undan eller vara diskret. Nej, inget av de där sakerna går egentligen någon längre tid. Amma under sjal, när barnet blir tillräckligt stort då drar ju barnet undan sjalen, jag menar, vem vill äta med ögonbindel? Samt den underbara ögonkontakten man får när man amma,r den försvinner ju om barnet är gömt under en filt. Att gå undan är hellre ingenting jag skulle utsätta mitt barn för. Då lär jag ju honom att amning är något som är skamligt och måste döljas. Och det sista, stanna hemma. Det är en sån unken kvinnosyn kring det hela att jag blir mörkrädd. Jag är en hemmasittare, vill hellre ha folk på besök, men aldrig aldrig att jag skulle vara hemma alla dygnets 24 timmar för att jag inte ska göra någon “upprörd” för att mitt barn är hungrig. Mysa gör jag hemma med Ossian, men även när vi går omkring i bärsjalen, när han somnar i min famn vid kolonilotten och när han springer fram och ger mig en blomma han nyss hade plockat och sen en blöt puss med en öppen mun där små risgrynständer tittar fram. Vi myser överallt.

Min mamma sa “det hemskaste var ju att de kastade servetten  i ansiktet på bebisen och inte över kvinnans bröst. Det var ju inte att kvinnan som hade ett bart bröst som var fel, utan att hon hade en bebis i andra ändan.” Min mamma slog huvudet på spiken där kändes det som. Halvnakna kvinnokroppar finns vart man än tittar. Men att ha ett ammande barn i famnen, nej fy vad äckligt. Jag slogs också förresten av att alla artiklar jag läst kring just detta fall kallar det för amningskandal. Alltså, även i artiklarna som ska vara objektiva beskriver det som att just amningen var fel. Jag tog mig friheten att döpa om skandalen till något mer passande. Och egentligen borde jag ha någon bra avslutning på det hela, men jag blir bara ledsen över att folk har sådan sne människosyn på små barn. 

Varför jag använder tygblöjor till min son!

 

Hej! Har knappt tid med bloggen just nu. Är fullt uppe i uppsatsen, hänga med barn och umgås med storfamiljen att allting annat är på pausläge. Tänkte bara slänga in denna braiga grafik DN har gjort. Tyckte den visade ganska tydligt till varför plast är skit. Ja förutom att det är hormonstörande och sånt. Det bryts egentligen inte ner på överskådlig tid! Förresten var artikeln också himla bra, läs den med här.

Nu måste jag sova. Mera studier väntar imorgon.

Klänningsbonanza på klädbytardagen

Var ni på Naturskyddsföreningens klädbytardag idag? Jag var det, som alltid. Missar nog inte en enda som hålls i Norrköping med omnejd, speciellt inte när det är i det vackra Kulturhuset. Fina målningar, intressanta event och att de har billigt gott fika där (som oftast också är veganskt och ekologiskt!) gör ju att man måste besöka det stället i tid och otid.

Jag har ju så mycket kläder som bara ligger och skräpar. Har svårt att göra mig av med saker och ting, men på bytardagar känns det okej, då får någon annan nytta av plagget. Ja. Jag brukar skänka till loppis också ibland, men fick höra att Myrornas typ slänger hela plagg för att de inte får dem sålda, så då blir jag lite mer återhållsam. Är det inte trasigt hör det inte hemma i soporna! Och jag får med mig något hem som faktiskt passar mig. Jag var ute efter en vårjacka då min börjar bli skruttig, men kom hem med 3 klänningar istället. En av dem från Gudrun Sjödén, i linne,  och två vackra vintageklänningar. Och en tjock varm tröja i finaste ull som kommer bli toppen till hösten. Och så en t-shirt till Adam. Min vårjacka får bli lagad istället, så kanske den håller någon månad till.  Vad åkte ut då? En ulltröja som kliade alltför mycket för min smak som jag inte använt på 10 år. 3 linnen från som blivit på tok för små (alltså en av dem var storlek 175, barnstorlek alltså) och en bolero jag aldrig använt.

Förresten. På lappen i min ulltröja står det “Permanent Moth Protection”. Någon som vet vad det betyder? Har tröjan blivit behandlad på nåt sätt och är det farligt eller inte?

Paus i vardagen

Det har varit ett par dagar här då inget man hade planerat blev av och otur har förföljt en. Allt blev bara fel. Folk svarade inte på mejl, telefonsamtal som inte blev av, försovning flera dagar i rad och på det denna envisa förkylning jag haft länge. Vagnen har punka, diskmaskinen är trasig och jag har tappat nyckeln till cykeln. Sen har jag varit nedstämd sedan i onsdags då jag fick ett sådant dåligt bemötande av en läkare att jag blir mörkrädd. De har ju ingen tid längre att prata med en! Minns att det inte alls var så när jag var yngre och sökte vård, undrar vad som förändrats? Idag bestämde jag mig för att nu får det vara nog, struntade i att vara ledsen över saker jag inte kan göra något åt. Jag gjorde iordning matsäck (våfflor!) och gick ut i skogen istället med Ossian. Inget blir fel i en skog, man bara är där! Vi kollade lingonris, plockade scillor, åt våra våfflor, övade på att kalla in Ådi och spanade in grottan i skogen. Vi såg tyvärr inte många djur förutom myror och kråkor som bråkade med varandra, men man kan inte få allt. Förra gången jag bodde här dock såg jag hjortarna hela tiden, det var magiskt.

Gå ut i skogen måste vi göra fler gånger. Önskar verkligen Ossian ska få se en hjort nån gång.

Pyttipanna

Blir mycket mat just nu, men är inne i en fas då jag verkligen njuter av matlagningen. Kanske är vårenergin som gör det? Har just nu ett sånt flyt både i matlagning och i annat här i livet. Pyttipanna är min senaste favorit, en rätt som går att göra lite hur man vill. Jag är så stolt över denna då de rödbetor jag använde är mina egna från förra året. Några inlagda med pepparrot, andra kokta. Snart är konserverna slut då blir det att gå över till köpebetor igen. Men till i sommar, då kanske det blir mera. Pyttipanna gör man på så sätt att först kokar man potatis, rödbetor, gulbetor och morötter tills de är mjuka i lättsaltat vatten. Under tiden hackar man lök, vitlök och svamp, samt den inlagda rödbetan. Rengör också brysselkålen. Fräs sedan allt förutom den inlagda rödbetan i en stekpanna och krydda. Jag använde salt, peppar och rosmarin men här gör du som du vill. Ta upp de kokta grönsakerna och skär de i bitar, och lägg det i stekpannan. Låt steka i 10 minuter, strössla sedan över den inlagda rödbetan och ät tillsammans med stekt ägg, om du inte vill ha det veganskt.

 

Mandel- och kardemummamuffins

Mandelmjol

 

För någon vecka sedan la jag upp en receptidé på instagram där jag försökte få till en vegansk citronkaka. Kakan blev god, lagom smulig, men grå i färgen så måste kämpa vidare med den. Istället tänkte jag lägga upp något som absolut inte blir grå, glutenfria mandelmuffins med kardemummasmak. Mandelmjöl kan man köpa i affären, men jag tycker det blir så mycket godare att mala själv, precis innan man bakar med det. Min vackra kvarn hittade jag på loppis för en struntsumma.

Jag vet inte riktigt vart infallet till att göra muffins kommer ifrån, är inte särskilt förtjust i det. Men kul att baka är det, och Ossian äter gärna allting med kardemumma så jag valde kokossocker till istället för vanligt vitt. Och rapsolja istället för smör.  Såklart får han muffins med måtta, riktig mat är alltid viktigare.

Receptet kommer ursprungligen från Friends of Adams. Har nog gjort vartenda recept i den kokboken nu, men det är den enda glutenfria kokbok jag har. Är sugen på Nytt bröd som jag köpte till mamma då den höjs till skyarna. Kanske blir examenspresent till mig själv, behöver en morot inför 22 april då uppsatsen ska lämnas in. Men nu var det muffins och inte morötter vi pratade om. För att själv göra några, det blev 8 stycken på en muffinsplåt behöver du:

1 gnyta vaniljpulver

2 tsk bakpulver

1 dl kokossocker

1 msk psylliumfröskal

1 dl rismjöl

1/2 dl maizena majsstärkelse

1/2 dl mandelmjöl

1 tsk kardemumma

85 gram rapsolja (75 gram smör om du hellre vill ha det)

2 st ägg

Sätt ugnen på 180 grader. Blanda först ihop alla torra ingredienser i en bunke. Smält smöret eller mät upp rapsoljan och blanda ner det tillsammans med äggen i mjölblandningen. Rör ihop till en smet och klicka ut det i muffinsformar eller en smord muffinsplåt. Om du vill kan du strö över lite råsocker eller kardemumma. Grädda i mitten av ugnen tills de är gyllenbruna. Tar cirka en kvart.

Nu är ljusets tid

Nu är ljusets tid, vintern är långt borta och dagarna blir bara ljusare och vackrare för varje dag. Kulmen kommer när Ossian blir två år, midsommarbarn som han är och då planerar vi fest! Men än är det långt kvar tills dess. Vi får tiden att gå genom att vara på kolonin och gräva, går på promenader, fikar utomhus och lyssnar på fågelsången och rävens läskiga skrik. Ossian fick i julklapp spade, vattenkanna och kratta, de används för fullt nu där ute på Axsätter, våran lilla odling.

Jag själver grävde också, med spade modell större och vintageklänning på. Jag hade först min studentoverall över, men det blev så himla varmt att både den och tröjan rök ganska fort. Men lyckades undvika jordfläckar! Och jag kände mig ganska tjusig ändå, men leriga gummistövlar och rosa klänning.

Är förresten lycklig över att odlingssäsongen kommit igång igen. Jag känner mig aldrig så nära historien, mina förfäder och livet själv, som när jag gräver en odlingsbädd och pillar ner ett frö. I år är det ju vårat första år på större skala, med både majs, potatis och bönor som nya experiment. Morötter, vitlök och rödbetor har jag odlat innan, på mitt lilla trädgårdsland på 10 kvadrat. Fick även plats med 20 jordgubbsplantor där. Påminner mig om att jag fortfarande inte hämtat dem till nya lägenheten, det får bli april månads projekt.

Odling är ju förövrigt även framtiden. Våran livsfilosofi är delvis om att Ossian får veta vart all mat kommer ifrån, att han får leva ett liv nära djur och natur, och känner sig trygg både i sin familj, och i sin närmiljö. Att få ansvaret att sätta spaden i jorden intill mamma och pappa känns som att vi ger honom en sådan grundtrygghet. För det är från en trygg och stabil tillvaro man får de starkaste individerna.